Duracell tömkördes en lång runda idag. Det blåste som satan så han var inte riktigt på banan. Svårt att stå stilla och vimsade runt på vägarna gjorde han. Saker han annars aldrig är rädd för var riktigt läskiga. Stenar, brunnar, flaggor, ja allt möjligt hoppade han till av. Men annars så jobbade han på bra. När han hade svårt att stå stilla fick han allt backa ner i ett dike för vi har jobbat mycket på att stå stilla, och han kan stå stilla. Att hamna i diket var han inte beredd på, han liksom landade på rumpan vilket inte var populärt så nästa gång han skulle stanna stog han stilla. Så kan det gå! Annars så travade han väldigt bra, inte för segt och inte för snabbt. I skritten var han därmot seg som vanligt så spöt fick hänga med vilket hjälpte då och då. Apasche tömkördes först i skogen och sedan i hagen. Gick riktigt bra, ökade och minskade lite annars så fick han mest jogga runt. Eftersom att han gick så bra avslutade vi tidigare än tänkt. Men svettig vart han iallafall. I skogen gick han också bra, lite jobbigt att skritta i vissa uppförsbackar dock men det är ju liksom meningen ;)

Hade tänkt att träna en liten stund, typ 20 minuters cardio eller något sådant. Vill ta det lugnt några dagar innan jag kör hårt igen. På tisdag eller onsdag tänkte jag komma igång lite mer för då är jag säker på att jag är helt frisk. Tills dess blir det cardio mellan 20-40 minuter. 

Annars händer i så mycket just idag. Dock skulle jag vilja berätta en sak men jag borde inte. Jag hade viljat prata ut om en sak för någon jag litar på men vem litar jag på? Just nu har jag ingen jag kan lita på, jag hade en person jag kunde lita på men det var på den tiden. Arg och besviken blir jag över en sak, jag skäms. Jag skäms över det här som jag vill prata om. Hade jag kunnat hade jag bara viljat flytta här ifrån så jag slipper skiten. Men vart ska jag ta vägen? Jag vill inte vara hos farsan, jag vill inte bo bland småbarn och rökare, så farsan är inget alternativ. Till stallet, där flyttar jag gärna, men det går knappast, eller? Det detta handlar om är något ingen borde få vara med om så länge man är ung. Är man äldre tonåring än vad jag är så fine, men jag ska bli 15. Varför gör denna person det här, varför har personen så mycket dubbellmoral. Jag vill berätta detta för någon som jag kan lita på, någon jag kan prata med och träffa varje dag samtidigt känna att jag kan lita på personen. Kommer jag någonsin få träffa en sådan person igen? Troligen inte. Min äldsta brorsa skulle jag kunna prata med men jag vill prata med någon som inte har massa vuxensnack, liksom någon som har samma ungdommstänk som jag så man verkligen förstår hur sjuk denna grej är hur jobbig den är för mig. Nu kanske ni kommer tänka, vafan snackar hon om? Och jag förstår det, troligen kommer ni nog aldrig få reda på vad jag snackar om heller. Men jag ville bara skriva av mig, ganska glad att ha en blogg trots allt för då kan man skriva av sig när man inte har någon att prata ut med. Det behövs en del sådan när det gäller mig. Okej, dags att sluta skriva innan inlägget blir allt för långt med massa saker ingen mer än jag förstår. 

Bjuder på en bild på Duracell från idag. Blev massa reflexer på