Idag är det exakt ett år sedan jag började ta hand om ponnysarna själv. Ett år sedan jag började ta hand om Duracell och inte bara Apasche. Ett år har gått så fort. Jag kommer ihåg dagen så väl. Det började med att dagen innan blev jag oväns med min fd kompis som höll på med Duracell. Jag blev rätt så osäker på om jag fick fortsätta ta hand om ponnysarna efter det då jag inte är den som kände ägaren(det var min fd kompis som gjorde det). Men dagen efter, exakt ett år sedan pratade jag med ägaren och hon tyckte det var helt okej att jag fortsatte att ta hand om ponnysarna. 

Jag kommer ihåg vilket helvete det var i början. Apasche fick endast promeneras lite kort då han hade astma men efter någon vecka blev det bättre tack vare astmamedicin. Att se Apasche så uttråkade var hemskt. Duracell däremot fick jobba hårt. Bullmagen skulle helt enkelt bort. På den tiden hade han en tömkörningsgjord för stor häst, nästan den var för liten. Förstår ni hur fet han var då? Idag däremot har han sin sele och den sitter perfekt. Duracell testade mig några gånger i början av våran tid tillsammans och jag fick kämpa en del för att han inte skulle få vinna. Ett år sedan har det gått och jag är så glad över att vi har kommit så långt. 

Det är ett år sedan jag tog över bloggen helt och jag är glad över att jag valde att ha kvar bloggen för jag kan läsa långt bak i arkivet. Alla minnen med dessa underbara shettisar och jag hoppas på att vi får ett tag till tillsammans.

Den här bilden togs för exakt ett år sedan. En svettig Duracell efter sitt första hårda tömkörningspass. Tänk va långt vi har kommit sen den dagen.